Har gjort lite efterforskningar bland gamla vänner och dagböcker...

I 4:an sa jag att jag ville dö första gången.
I 6:an började jag tycka att jag var tjock.
I högstadiet började jag bli destruktiv.

Jag kommer inte längre bak i mina efterforskningar. Det tar helt stopp.
Men jag måste hitta grundorsaken till varför jag idag, 15 år senare, måste äta sertralin för att få vardagen att fungera...
Funderar på om det kan vara genetiskt. Mormor diagnosticerades med depression när mamma var tonåring.
Min ena kusin låg inlagd som 12 åring och min andre kusin började med droger när han/hon var 14.

Om det finns psykisk ohälsa på båda sidor i släkten, kan det vara så att det kommit till mig i mer koncentrerad form? Jag har ju tydligen ärvt alla andra sjukdomar i släkten som psoriasis och astma..

Mitt mål är att må okej och att fungera som en vanlig människa. Och det om nått tänker jag kämpa för.
Jag är starkare nu än vad jag var då. Men det känns som om det kommer bli en livslång kamp.

Gud skapade oss alla
med sprickor och hål för att ljuset skall kunna lysa
igenom oss


Verkligheten börjar landa.
Men jag är för borta för att reagera.
Rak som en lina.
Trött som en gnu.
Tack för att det finns vänner som ser rakt igenom min mur.

Hade så mycket energi när jag vaknade idag så tog mig en promenad till prinsgatan och satte mig på condecos uteservering och njöt av fika i mitt eget sällskap.

Fick en förnimmelse av Nicaragua -12 då jag alltid startade dagen med en promenad och sedan kaffe någonstans.
Vill tillbaka!!

Satt och räknade lite igår.
Om jag sparar 4000kr i månaden från januari så har jag råd att åka året jag fyller 30 till Karibien och Sydamerika för att vara borta i 4 månader../

Så alla vänner, börja spara! 2017 firar vi the big 3.0 i Karibien på nån trevlig strand med goda drinkar!

Tror biverkningarna från min senaste medicinering får mig att fucka ur....
Jag hatar när jag påbörjar en ny coctailmix för det tar flera veckor att vänja mig...

Du vet den där känslan man får när man är omringad av människor man inte vill vara med. Människor du genuint inte tycker om.

Och känslan av att det redan är försent, att detta tåget gått... Men man är där och ler som en Bernadotte ändå.

Jag har bestämt mig men nu skall jag bara ta steget. Dags att klippa alla cancersvulster i mitt liv som bara dränerar mig på energi. Om jag inte får något tillbaka så tänker jag inte investera min tid och energi i dig.
Så det så.

Pinsammast ever!
Imorse när jag kom till praktiken stod det en man utanför som ville in.
Nervöst förklarade jag för honom att kag egentligen inte får släppa in någon och att han fick vänta i foajén...
När jag har gjort mina morgonrutinern så står mannen i vårt kontorslandskap och pratar med finanschefen... Nej men SJÄLVKLART är han chef över Ungern! Pinsamt!

På väg till kba nu för att träffa Marcus. Har inte setts på två veckor. Rekord för oss. Även om vi vart ovänner så har det inte gått så här lång tid.. Men det är väl så det blir när man bor 6 mil ifrån varandra och jobbar i olika städer...

Är så fattig nu va! Har 200kr kvar att leva för. Och jag har ingen mat och inga cigg...
Fick lägga ut mitt sista flak bärs för försäljning på fb... Inte kul :(

Cyklade för första gången idag.
Jag kan inte cykla. Vinglade som en fyllebunt och fick ont i rumpa och knän när jag trampade. Sedan så tog det mig as lång tid att låsa cykeln vid cykelstället...

Lyssnar på Timbuktus nya; Den svenska skammen.
Sjukt bra. Kanske snudd på propaganda, men vem bryr sig när det är favoritskåningen?

Blir så arg på mig själv.

Fick en blackout igår och råkade buda på ett armband på Tradera för 270kr.
Och så vann jag.

Sjukt irriterande för jag vill egentligen inte ha det och jag har heller inte råd
:(

Dumma mig.